Lite av varje
Hade bestämt mig för en hemmadag med barnen, och försöka att inte fastna i arbete. Hade planerat lite extra mys med bak på förmiddagen och lite fix i trädgården. tyvärr så var ju vädret trist denna dag, genommulet och nu när vi cyklade hem från biblioteket så började det t o m att regna. Suck. Blev i allafall bak i förmiddag med Kevin, Melle ville inte vara med först, men när chokladbollarna skulle rullas så var han snabbt på plats, för då fanns ju möjlighet att smaka...
Jag har ett problem när jag ska baka med barnen. Jag har sååååå svårt för att det spills och sölar ner. Blir liksom irreterad på mig själv när jag hör mig själv börja gnälla på dom. I dag lyckades jag ganska bra på att hålla mig i skinnet, och barnen fick aktivt delta i bakandet, även om jag fick bita mig i tungan några gånger. När baket var slut hade vi ca 40 chokladbollar och 20 muffins färdiga.
Måste verkligen skaffa mig en kamera igen, Kevin var dundersöt i sitt fina förkläde han fick i julas av sin farmor. Han tyckte nog själv att han var en riktig kock, då han stolt stod på stolen och rullade bollar och vispade ägg och socker mm.
På onsdag påbörjas sista kursen på min utbildning, lite sådär skräckblandad förtjusning. ska bli himla skönt att slippa plugga, samtidigt som den där jobbångesten börjar bli allt mer påtaglig. Sommaren är ju inga problem, Bullerbyn, ger mig fullt upp så då "måste" jag ju inte ha annat jobb. Men hösten, vad händer till hösten. Jag är livrädd för att bli arbetslös igen. Har nog aldrig varit så deprimerad som då. Fy, faan för att gå hemma och ha tråkigt. Tänk om man kunde få chansen att titta i en spåkula, och bara få se en glimt av framtiden. Typ, aha, där sitter jag och ser nöjt på ett fett lönebesked.... ha, ha.
Träffade två av mina gamla elever på tåget i fredags, har inte sett dom på snart två år. De hälsade glatt och var jättegoa. Det som först slapp ut mig var "vad stora ni har blivit"- vilken jäkla kommentar. Ha, ha. Definitivt medelåldern som börjar komma. Kom på mig själv att känna att jag saknar att undervisa, i allafall barnen. Skulle absolut kunna tänka mig att ge nybörjarlektioner igen. Ska ta tag i ridningen till hösten, hoppas jag. Saknar hästarna, och miljön omkring dem. Sitter och drömmer emellanåt på hastnet.se
Pengar, pengar, pengar och så tid är allt som behövs!!
Nu har Smoofy fått somna in. Kommer kännas tomt på fredag när jag ska hem till mamma och pappa.
Minne:
Kommer så väl i håg den där sensommardagen för snart 17år sedan när Smoofy var 3månader. Mamma skulle iväg till jobbet och jag till skolan. Mamma kommer instörtandes och säger, jag har kört på katten, jag har kört på katten. Tror du Åke (grannen) är hemma, han kanske har ett gevär. Jag då 12år gammal, försöker lugna ner min mamma och säger att vi borde ringa veterinären. men mamma är då redan ute och på väg till grannen. Lyckades leta rätt på telefonnumret till veterinären (på den tiden fick man leta i telefonkatalogen). När mamma väl kommer in igen, så har jag bokat tid hos Läckeby djursjukhus. Vi åker dit med Smoofy, och det visar sig att han hade fått ena bakbenet ur led, annars mår han prima.
Smoofy gipsas. Smoofy, lärde sig snabbt att om man hoppar upp på kaninburen och sen sticker ner benet mellan springorna så vips, när man drar upp det så åker gipset av. Vi gipsade om honom 3 gånger, och var inne för den fjärde, men då beslöt veterinräern att vi skulle skippa det. Smoofy hade aldrig några men av den händelsen, det ända som hängde kvar sen den dagen var att hans svanstipp var böjd.
R.I.P
Jag har ett problem när jag ska baka med barnen. Jag har sååååå svårt för att det spills och sölar ner. Blir liksom irreterad på mig själv när jag hör mig själv börja gnälla på dom. I dag lyckades jag ganska bra på att hålla mig i skinnet, och barnen fick aktivt delta i bakandet, även om jag fick bita mig i tungan några gånger. När baket var slut hade vi ca 40 chokladbollar och 20 muffins färdiga.
Måste verkligen skaffa mig en kamera igen, Kevin var dundersöt i sitt fina förkläde han fick i julas av sin farmor. Han tyckte nog själv att han var en riktig kock, då han stolt stod på stolen och rullade bollar och vispade ägg och socker mm.
På onsdag påbörjas sista kursen på min utbildning, lite sådär skräckblandad förtjusning. ska bli himla skönt att slippa plugga, samtidigt som den där jobbångesten börjar bli allt mer påtaglig. Sommaren är ju inga problem, Bullerbyn, ger mig fullt upp så då "måste" jag ju inte ha annat jobb. Men hösten, vad händer till hösten. Jag är livrädd för att bli arbetslös igen. Har nog aldrig varit så deprimerad som då. Fy, faan för att gå hemma och ha tråkigt. Tänk om man kunde få chansen att titta i en spåkula, och bara få se en glimt av framtiden. Typ, aha, där sitter jag och ser nöjt på ett fett lönebesked.... ha, ha.
Träffade två av mina gamla elever på tåget i fredags, har inte sett dom på snart två år. De hälsade glatt och var jättegoa. Det som först slapp ut mig var "vad stora ni har blivit"- vilken jäkla kommentar. Ha, ha. Definitivt medelåldern som börjar komma. Kom på mig själv att känna att jag saknar att undervisa, i allafall barnen. Skulle absolut kunna tänka mig att ge nybörjarlektioner igen. Ska ta tag i ridningen till hösten, hoppas jag. Saknar hästarna, och miljön omkring dem. Sitter och drömmer emellanåt på hastnet.se
Pengar, pengar, pengar och så tid är allt som behövs!!
Nu har Smoofy fått somna in. Kommer kännas tomt på fredag när jag ska hem till mamma och pappa.
Minne:
Kommer så väl i håg den där sensommardagen för snart 17år sedan när Smoofy var 3månader. Mamma skulle iväg till jobbet och jag till skolan. Mamma kommer instörtandes och säger, jag har kört på katten, jag har kört på katten. Tror du Åke (grannen) är hemma, han kanske har ett gevär. Jag då 12år gammal, försöker lugna ner min mamma och säger att vi borde ringa veterinären. men mamma är då redan ute och på väg till grannen. Lyckades leta rätt på telefonnumret till veterinären (på den tiden fick man leta i telefonkatalogen). När mamma väl kommer in igen, så har jag bokat tid hos Läckeby djursjukhus. Vi åker dit med Smoofy, och det visar sig att han hade fått ena bakbenet ur led, annars mår han prima.
Smoofy gipsas. Smoofy, lärde sig snabbt att om man hoppar upp på kaninburen och sen sticker ner benet mellan springorna så vips, när man drar upp det så åker gipset av. Vi gipsade om honom 3 gånger, och var inne för den fjärde, men då beslöt veterinräern att vi skulle skippa det. Smoofy hade aldrig några men av den händelsen, det ända som hängde kvar sen den dagen var att hans svanstipp var böjd.
R.I.P
Kommentarer
Trackback
