Dagen blev ju inte bättre

Kom hem och ringde hem till mamma och pappa för att prata om helgen. Fick beskedet att Frida blivit sämre och troligen ska avlivas i morgon. Visste att hon blivit dålig, men man vägrar ju inse att det faktiskt är så.
Enligt mamma så är hon ganska pigg och viftar på svansenoch traskar på bra på promenaderna men hon bukandas och äter dåligt. 14år. Hon är gammal.
 
Har så mycket minnen med den hunden. Hon har fått mig att skratta, gråta och vara arg som ett bi- men hon har alltid varit otroligt älskad. För en mer levnadsglad hund får man nog leta efter.
 
Hon kommer bli saknad!
 
 
 

Helg

...har tagit mig i kragen och insett att jag måste sova mer. Så har faktiskt lyckats gå och lägga mig runt kl 21- i flera dagar. I genlängd så har jag kunnat träna några morgnar utan att framåt eftermiddagen hamna i nått zombieliknande tillstånd.
 
Har nog aldrig längtat efter att springa så som jag gör nu. Vår, vår kom- ge mig asfalt och mjuka skogsvägar- ge mig frisk luft och värmande sol!
 
Tomt här hemma, Fredrik tog barnen till Hultsfred idag för att begrava Sotis- och de bestämde sig för att stanna kvar. Så jag har alltså barnfritt. Det har ju sina fördelar, men hade gärna haft Mellemannen hemma o pussat och kramat lite extra på honom idag. Tog ett bra tag igår innan han somnade. Ledsen stackarn, och blev kanske inte bättre av att jag också bölade.
 
De andra två ligisterna verkar vara allmännt förvirrade då deras farbror har gått bort. I natt hade de vänt upp och ner på hela buren. Ska bli intressant och se vad de hittar på härnäst.
 
Nu ska jag moffa godis och inta soffan!
 
 

Sorg

Sotis hade blivit allt sämre från i går till idag. Han såg inte katig ut hos veterinären. Hon gjorde så gott hon kunde= skriva ut antibiotika. Men, kan man inget om smådjur så kan man inte. Nu i efterhand så hade det ju inte skadat om han fått vätska, men men lätt att bli efterklok. Troligen var det försent iallafall.
 
Han såg ut att pigga på sig lite när vi kom hem. Men, när jag kom hem efter jobbet så kändes han kall. Gav han smärtstillande och lade värmekudden mot buren där han satt.
Men, tyvärr så dog han nån timme senare. Fy, faan.  Melle är helt förstörd, och jag är inte långt ifrån.
 
I morgon blir det att begrava honom brevid sin bror Blixten som dog bara 5månader gammal. När Blixten blev sjuk så tog Sotis hand om honom- värmde honom och skötte honom. Den tiden han var ensam innan vi fick hem Jesper och Gullringen blev han tamare och socialare än innan- och det har hållt i sig hela hans korta liv.
 
Han må "bara" ha varit en liten råtta- men han rymde en stor personlighet och kommer förbli saknad.
 
 

Inget vidare bra på det där...

...med att vara hemma.
I måndags var Melle febrig. Ja, jag är en ganska hård mamma. Hade han inte haft feber så hade jag skickat iväg honom till skolan. I går var han helt ok, lite hosta, men det dör man ju inte av- så iväg till skolan så mamma får jobba. I dag var det dock Kevins tur att gnälla. Trodde mest han var trött så sa nästan att vi skulle ta febern för att göra honom "glad" (han var såå avundssjuk i måndags på Melle, eftersom Melle fick ta tempen och inte han).
Skit, tempen visade på 38,7- så var bara att börja ringa runt.
 
Tur i oturen så var Fredrik fast norrut. Är visst trafikolyckornas månad. Så han kom inte hem förrän kl var närmare 11. (brukar vara hemma frunt kl 03:00-05:00) Tröttare än tröttast. Så han såg nog nästan Kevins sjukdom som en räddning i nöden, och ringde och vabbade för i morgon. Så nu blir han långledig och jag kan gå och jobba i morgon- ja, kanske redan i em om han vaknar i någorlunda tid. :)
 
Nej, jag är ingen gull i gull mamma, men jag tror inte att jag är en sämre mamma för det. Kärlek, det överöser jag mina barn med!
 
Dags att ge råttorna lite kärlek- lite bilder kommer senare!
 
 
 
 
 
 

Kom av mig lite...

...våren kom och med den massor av energi, och med energi kommer viljan att springa. Hann med en runda innan snön åter lade sig vit över Vimmerby. Skit. Ja, jag gillar ju att åka skidor också, men nu får det räcka nu vill jag ha vår- nu vill jag springa.
Bästa medicinen mot precis allt.
 
Corinne, vädermetrologen- tittade inte ens upp i morse så det sa mer än tusen väderprognoser på tv. Ville inte ens titta ut. Ut och mata fåglarna- vet inte varför jag matar dom-. För jag hatar fåglar, eller hatar är inte rätt ord. Jag är rädd för fåglar. Men de är ju djur och de har också rätt att överleva. Fina är de på håll- och de verkar tycka att jag är lika farlig så vi har ett bra samarbete där.
 
Corinne gick inte ens upp för att äta frukost. Var hemma en snabbis på lunchen och utfodrade Melvin som var hemma från skolan idag. Corinne låg fortfarande och sov på samma ställe.
Kom hem från jobbet och katten ligger kvar på samma ställe, dock behagade hon sig denna gång komma ut i köket och "prata" lite, ut och lufta pälsen skulle hon i 5min. Sen krävde hon skinka (hon tröstäter också när vädret är tråkigt) när var hon nöjd lade hon sig tillrätta på en stol- där hon troligen kommer ligga resten av kvällen tills hon tröttnat och därefter förflyttar sig till sängen.
 
Skulle vilja köra samma melodi som hon- men jag har visst en disk att ta tag i- borde börja med den typ NU!
 
Hade inte suttit fel.....

Semester

Startade semestern med att dra till Böda Sand med kidsen ett par dagar. Tog tåget för att senare i Kalmar byta till buss. Ungarna var så duktiga- som gick de 2km från vägen till campingen utan att klaga. De hade i och för sig inga direkta tunga ryggsäckar som jag. Jag släpade på både tält, luftmadrasser mm.
Jag ringde innan och kollade om det fanns plats- då på telefon sa de först att det var fullt- för att senare ändra sig och sa att vi kunde få en reservplats på nått grönområde. Men när vi väl var där så hade de reserverat en plats åt oss med el, ca 20m från ett servicehus så kunde knappt bo bättre.  Ett + var att jag kunde ladda min mobil och jag behövde inte ens betala extra för det. Så en guldstjärna i service till personalen på Böda Sands camping!
 
Hade otroligt tur med vädret- vaknade första dagen med klarblå himmel och gassande sol. Så det fick bli frukost på stranden. Dock drog molnen i hop sig framåt lunch- så var enligt min mening lite kallt för att bada. Molnen skingrade sig dock senare och fick ta mitt första dopp i havet för i år. Melle var livrädd för maneterna. Vi såg kanske max 5st- men enligt hon om så var de överallt. Jag fick till och med bära honom ut till flotten- dock blev han lite modigare och på vägen in till stranden igen verkade det som om han glömt att det fanns maneter i vattnet.
Kevin däremot tyckte det var störtkul med maneter. Han plockade upp dom och studerade dom noga.  
 
Tog båten hem från Byxelkrok- perfekt väder satt i solen och njöt.När vi väl var framme i oskarshamn så tog det ca 15min så började det regna. Hade god lust att vända tillbaka med bäåten till Öland igen....
 
I dag red jag ut för första gången, Har innan harvat runt i paddocken. Tog en lång och helt underbar galopp på en rejäl raksträcka. Tror hästen uppskattade det lika mycket som jag! Det är som balsam för själen.
 
 

Så kom dagen...

....då jag kom upp på hästryggen igen, och det kändes nästan som jag inte lämnat den. Red ut en liten runda innan jag red en stund i paddocken. Gick bättre än jag väntat mig. Hästen var i för sig väldigt välriden- så får väl tacka den för det mesta :)
Ska bli intressant att se hur stel man är i kroppen i morgon. Bara jag är fit for fight i slutet av veckan- för då bär det i väg igen!!
 
I morgon bär det i väg någon annanstans. Jag tar kidsen och drar till Böda Sand.Har aldrig varit där, så kanske är dags helt enkelt. Ska åka tåg och buss- så blir värsta backpacker stilen. Lite svårt att få barnen att förstå att man inte kan packa med sig gigantiska badleksaker. Hade planerat tält, och så får det också bli- fick dock en släng av bekvämlighet över mig och ringde och kollade stugor. Totalt fullbokat, fanns knappt en tältplats kvar. Så för att vara helt säker på att det överhuvudtahet finns plats i morgon för tält- så skulle jag ringa när vi var i Borgholm.
Så kanske, kanske blir Kapelludden istället- men det blir bra det med isåfall.
 
 
 
 
 
 

Semester

Hur kändes det egentligen att ha semester? Senast jag hade en "riktig" semester- ja ni vet en sån där man har när man är ledig från jobbet fast ändå har betalt- det hade jag sommaren 2003 och då cyklade jag och Annika hem från London. Sen dess har jag varit föräldraledig/arbetslös/studerande och somrarna har gått åt till att jobba. De senaste två sommrarna har jag jobbat ca 150%- först på Swedspan/Bullerbyn och förra året på Åbro/Bullerbyn. I år har jag trappat ner ordentligt på Bullerbyn, jobbar inget aktivt där förutom att jag sköter bokföring, inköp, klipper gräs, jagar förrymda får mm.
 
Jag ska ha 2 veckors semester! 2 veckor- och jag längtar. Första veckan jobbar Fredrik så blir att bege sig sjäv på äventyr med kidsen. Har inget planerat utan blir dit där solen är- för nånstans i vårat avlånga land ska den väl ändå vara. Vecka 2, på onsdagen så ska vi bege oss på roadtrip till Dalarna. Bara Fredrik och jag. Kidsen får sommarlov hos farmor och farfar- så man kan säga vinn, vinn- alla blir nöjda och glada.
 
Ska se Norah Jones i Dalhalla, ber en stilla bön att vädret kommer vara med oss- och ge oss en härlig sommarkväll. Sen ska vi bege oss mot Västkusten. Jag hoppas ju innerligt att mamma och pappas folkabuss går igenom besiktningen så att vi kan ta den runt. Fredrik är dock lite mer skeptisk till om den håller (eftersom min kära bror skrämde upp han senast vi var i Stockholm). Men, va faan en ny bil kan också braka.
Ta i trä, men vår 850 årsmodell 1993 går som en klocka och jag skulle inte byta den mot vilken ny bil som helst- förutom en ny volvo då, betald och klar :)
 
 
 

Bara att bita i hop....

Har haft en mysig men kort helg med kidsen. Lovade Mellemannen lite halvt om halvt häromdagen att vi skulle göra knäckklubbor. (Vi åt sådana när vi var i Kisa förra helgen).

Började fundera på vad jag lovat när jag skulel göra strutar av bakplåtspapper. Inte heller fäste tejpen på pappret- men skam den som ger sig, efter lite pillande o pysslande så hade jag i allafall fått ihop några strutar.

Invigde min efterlängtade hushållstermometer (måste vara et tecken på att man blivit medelålders då man önskar sig en hushållstermometer i julklapp!?)
Men, oj vad bra knäcken blev- perfekt konsistens. och klubborna ska vi inte tala om- de bästa i sitt slag. Borde nästan starta försäljning på dom. Vill bara nån annan vika strutarna så kokar jag gärna knäcken....

Jag menar när man ändå är på topp så hittade jag ett annat recept på klubbor. Så varm i kläderna så kokade, Mellemannen och jag på en sats som nästan bara bestod av socker och lite vatten. Färgade dom härligt limegröna och smaksatte med några droppar pepparmyntsolja.
Klubborna kanske inte är de mest estetiskt vackra som skådats- men goda som bara den var dom.
Avslutade sen dagen med att göra cornflakes toppar i choklad- barndomsminnen!
Ungarna var helnöjda och jag kunde konstatera att godis behöver inte innehålla 25 olika färgämnen och smaksubstanser för att vara gott. Enkelt är gott!

Så måste ju helt enkelt dela med mig av receptet:

500g socker (för er som inte hamnat i medelåldern och inte äger en hushållsvåg- så är det ca 5½dl)
2dl vatten
1tsk ättikssprit
15 droppar pepparmynstolja
karamellfärg

Blanda socker och vatten, när det kokar så häller ni i ättikssprit, låt koka på ganska hög värme tills termometer visar 150grader. Jag kokade på 7-8:an och det tog ca 10min.
Häll i pepparmynstolja och karamellfärg. Rör om ordentligt så att färgen blir jämn.

Klicka ut på bakplåtspapper, lägg en klubbpinne och häll på ytterligare en klick. Går även att göra mindre godisknappar om man inte vill ha klubbor.
Ett tips bara- var effektiv så att inte smeten stelar i grytan.

Inte illa kan redan det här komplicerade receptet i huvudet ;)

Tyst och lugnt här i huset, barnen åkte till Sälen för några timmar sen. Som de har längtat. Kevin tyckte att att vi skulle gå och sova efter lunch igår- eftersom jag sagt att han bara behövde sova en gång till innan det var dags att åka.....

Bäst att inta frukost- så jag får energi tll skidor och simning i dag. Skidor känns förtillfället inte jättelockande pga kylan, men bit i hop och se glad ut så löser sig resten.


Inte lätt att vara Björn i Sverige....

...stackars djur. Tror inte jägarna kommer ge sig förrän varanda stackars björnsate är död.
Varför går de till attack? - Jo av den enkla anledningen att björnarna blir skrämda.
Inget djur är av naturen ond. Det är vi männsikor som skapar monster. Med tanke på den kvot djur vi dödar på löpande band så vore det inte mer än rätt att någon människa ibland stryker med. Den risken man får ta när man är ute i skogen bland vilda djur. Det är ju inte så att vilda djur dödar för att de är deras hobby....

Självklart önskar jag ingen ska behöva dö.

Tänker även på den stackas björnmamman där en pojke på skidor körde ner i hennes idé. Pojken klarade sig, vilket jag tycker är jättebra, såklart. Men dock kunde folk inte låta bli hennes ide, så då vågade björnmamman inte gå tillbaka och hennes björnungardog. Minns jag rätt så sköt de även björnmamman senare.
Vad hade hon gjort för ont? förutom att just försvara sina ungar?

Vad hade du gjort om en bilist kört in genom sovrumsväggen när du låg och sov som bäst? Hade du fortsatt sova?

Vi behöver en mångfald, hur roligt kommer det vara när det endast finns "vilda" djur på zoo. Inavlade djur med störda beteenden?

Vem för djurens talan?

Semla

Firade att vi skickade de sista pallarna till den nya outleten idag. Bjöd alla som ville ha på semla. Vilket visade att det knappt var hälften som ville ha semla. Kalorier, heter det visst.... 20% av rek. dagligt intag innehåller visst en semla. Väldigt god var den i allafall :)

Ja, ja jag är avundssjuk på dom som har karaktär nog att avstå alla godsaker. Skulle behöva en dos av den självdisciplinen. I vanliga fall brukar jag inte bry mig så mycket om vad jag stoppar i mig, eftersom jag vanligtvis rör mig mycket. Men nu sen Fredrik började köra Norrland igen så finns det aldrig nån tid till träning. Känns liksom inte rätt att dra med ungarna till ett gym efter de varit på dagis från kl 8 till kl 17-18.
Så kanske dags att faktiskt bry sig lite i allafall- man behöver ju inte äta godis/ kakor varje dag.
Fast mitt största problem är väl egentligen min karaktär, jag kan inte ta EN kaka, för tar jag EN kaka så har jag efter en stund ofta tagit TVÅ, TRE och kanske FYRA, FEM kakor till.... 

Ah, det är svårt. Det är ju så himla gott. Socker, socker, socker

Öppet spår är det snart också. Ja, får verkligen hoppas att viljan är stark. Kom i håg förra gången då jag typ svor tungan svart de första 3 milen innan det släppte något och jag på ren automatik körde de sista 6milen.
Hoppas nu att snön ligger vit på söndag och att Vimmerbyborna har gjort spår ( vilket jag inte tror med tanke på hur dåliga spåren var förra året då det fanns massor av snö ), men, men inte vara pessimistisk nu. Ta dig i kragen och ryck upp dig. Det kommer gå hur bra som helst. Käka lite havregrynsgröt och blåbärssoppa så kommer jag åka skidor som en komet.

Absolut!

Snö

Äntligen kom vintern. Kändes alldeles härligt att få dra ungarna hem i pulkan. Snö är toppen. Inhandlade kidsen nya skidstrumpor, en vecka kvar lite drygt sen bär det av med dom till fjällen. Melle längtar och Kevin också. Ska bli spännade att se hur det kommer gå för Kevin på skidor. Skidskola är de inbokade i så hoppas att kevin hamnar i en bra grupp. Kommer i håg när Melle var 3år och skulle gå i skidskola för första gången. Han hamnade i en grupp med två danskar och en skåning som pratade så grötigt att jag inte förrän fjärde dagen insåg att den ungen och hennes föräldrar var svenskar och inte danskar.... Så håller tummarna att Kevin hamnar i en grupp med barn som han kan prata med :)

Sen får jag hålla tummarna att vi hinner med inventeringen här hemma så jag kan åka upp och vara med de två sista dagarna. Dels för att se hur det går för kidsen och dels för att jag får chansen att intensiv träna lite längdskidor. har varit dåligt med kondition sen årsskiftet. tiden har liksom inte funnits. i morgon ska jag i allafall ta mig i kragen och springa på morgonen. Hade Fredrik varit hemma så hade jag tagit en runda nu ikväll. Luften kändes syrerik- så blev lite taggad på vägen hem. i och för sig så var väl pulka dragandet en träning i sig.

Får bli pulka och korvgrillning till helgen om vädret tillåter. En av vakterna sa att han hört att det skulle bli -35grader nån dag, men jag hoppas innerligen att han hört fel. Får gärna snöa några cm till, men räcker ju med ett par minus så man slipper förfrysa fingrar och tår.

Har slarvat bort nyckeln till förrådet- därav att det fortfarande hänger en julstjärna i Kevins fönster (har den andra lampan där) I och för sig så kändes det helt ok  nu när snön kom, men börjar väl bli dags att raska ut julen om man säger så... Fast det är klart, de över hade ju sina julstjärnor i sina fönster hela 2011, så jag behöver ju inte känna nån press från övriga i huset så att säga ;)



Tillbaka till vardagen

Känns som man landat igen- vilket är med blandade känslor. Skönt att gå tillbaka till rutinerna, det spar på krafterna, mindre roligt eftersom det man sett fram emot länge är över.

Cuba, det var fantastiskt. Jäkla vad kul jag hade. Kändes mig som ett barn, eftersom man aldrig fick veta vad man skulle göra. Hela resan var som ett äventyr. På 5 dagar lyckades de med att få med en mängd olika aktiviteter, så det var ett hetiskt schema. Jag kan efter den veckan pricka av några saker på min "To do" lista, för nu har jag badat med delfiner, både kramat och pussat till och med och jag har fått segla med katamaran!

När vi efter två nätter lämnade  Havana och åkte till en 5-stjärning resort så såg jag dessa underbara Katamaraner ligga i vattnet längs vägen. Tänkte tanken, att hoppas att vi kommer få åka. Och nästa dag så bar det i väg. Vilken känsla. Jag vill ha en katamaran. Undra hur det skulle te sig i Oskarshamns skärgård, ha, ha.

Hemresan blev försenad för det ar visst storm i Canada där vi skulle mellanlanda. Så blev två timmar försenade. Vilket resulterade i att jag missade mitt tåg från Arlanda. Lyckades med andan i halsen hinna med Arlanda express som gick 17:20, vilket innebar att när jag väl var på centralstationen så hade jag 4min på mig att ta mig till mitt anslutande tåg till Linköping. Det sista tåget som jag kunde ta för att kunna ta mig ända hem till Vimseby.
Men, men inte för att skryta då, man är ju världsvan ;)
Så jag nästan tog sats och sprang ur tåget och irrade in mig på stationen för att lokalisera vart jag skulle åka i från. Klämde mig förbi folk i en rulltrappa och fick sen springa ner för ett antal trappor till spår 11- när jag kommer ner ser jag tåget och en signal ljuder klämmer mig in i första bästa dörr, och jag hoppas innerligt att det faktikst stod Linköping på just det tåget (kan ju erkänna att säker var jag inte) Pulsen är i 300tempo och andfådd till tusen. Hinner inte mer än sätta ner väskan på golvet  så börjar tåget rulla.  Kunde sen sätta mig tillrätta, lagom genomsvettig och med skenade puls. Kanske inte det bästa sättet efter ha suttit still i 15h på ett flyg strax innan.
Kan nog säga att jag hann med tåget på en hundradels sekund.
Det är tur att man i bland i allafall har marginalerna på sin sida!

Hann i stort sett inte packa upp förrän det begavs sig till Formex mässan i Stockholm. 
Tröttare än tröttast, men som alltid hittar man massa fint och alltid trevligt att träffa sina leverantörer och nya...
Blir en spännande säsong i år med nyheter i butiken och så ska vi göra om i butiken så att det förhoppningsvis ska bli lite mysigare. 
Spenderade annars den mesta tiden till att äta godis och se på film i hotellsängen :)

Blev ju några sådana under resans gång....


 

Packa, kanske?

Jag brukar vanligtvis ta tag i packningen ganska så tidigt- en vecka innan i allafall. Sitter just nu med 3plagg i väskan. Kanske dags att lägga på ett kol. Eftersom vi inte har en aning om hur upplägget kommer vara förutom att vi ska ha högklackat vissa kvällar och festkläder så är det en aning svårt att veta vad man ska packa ner. Vad kommer behövas? Ska vi sitta i möten om dagarna, eller ska vi hänga runt poolen? 
Har i allafall letat fram mina enda par högklackade jag äger. Har använt dom en gång, på ett bröllop. Tycker det är otroligt snyggt med klackar, OM man kan gå i det!!!! Jag själv ser ut ungefär som jag har skitit på mig, eftersom jag knappt kan hålla balansen trots att klacken knappt är 4cm hög...   Ja, ja kanske ska öva lite och packa med klackarna på ;)

En bra bok ska ner i handbagaget iallafall, kanske två- är ju totalt 27h flygtur t/r- så en eller två bok är nog att föredra. Funderar på att packa ner "Inte som andra döttrar"- om Nancy Spungen som dejtade Sid i Sex pistols, har nog läst den 4ggr, men var några år sen sist så kanske dags igen. Den kan jag varmt rekommendera, om någon vill ha ett lästips :)
Köpte "Niceville" på Ica för några veckor sedan, någon som läst den- är den värd att ta med?
Boktips? Läser det mesta men är väl inte jätteförtjust i alla dessa deckare som är populära just nu- förutom Kepler böckerna dock- dom gillar jag.

Händer mycket nu. Ser ju självklart fram emot Cuba- bara packningen blir kvar. Sen så hinner jag ju knappt hem o vända innan Formex mässan i Sthlm väntar. Ska bli gutt att åka med Syster Yster igen. Träffas allt för sällan. Bokat samma hotell som förra året- vem vet kanske blir grannar med Maria Montazami som förra gången, ha, ha.

Skräpning nu- dags att ta tag i den där packningen!

kanske dags att ta tag i det igen....

....sitter och slösurfar. Inget bra på tv- inget som jag orkar se i allafall.

Inte varit inne på bloggen på månader, så ändå kul att i statestiken se att jag ändå haft dagliga läsare :)

Nytt år nya tag- eller nya löften som många avger. Jag har inte avlagt något löfte, inte för att jag brukar det heller i och för sig. Inte som typ 99% av befolkningen som ska börja träna (gör det redan), eller gå ner i vikt (tror inte jag behöver det trots att jag lade på mig sådär 4kg förra året), eller äta nyttigare (äter nog ganska nyttigt, förutom alla mängder godis jag stoppar i mig- men tyvärr har för dålig karaktär för det e ju så jäkla gott , sockerberoende eller inte.....) 
Inget löfte, men jag ska försöka bli drogfri.

Senaste åren, sen våren 2009 så har ju mitt liv varit bestående av denna jäkla allergi, som senaste året bara eskalerat och resulterade i att jag på 10dagar lyckades införskaffa frikort på sjukvården. (inte för jag vet om det är särskilt positivt) I allafall, fick äntligen en utredning, som först inte sa ett skit, förutom att det bekräftade att det inte var Corinne jag reagerer på, vilket den första doktorn sa (för övrigt var det väl det enda provet han tog, mot katt alltså). Jag är visst allergisk mot björk, husdamm, mögel och gräs och minst av allt katt, så lite att jag inte borde reagera. Bra, tack. Dock sa det mig inte så mycket mer, förrän jag under min resa till Egypten drack färsk apelsinjuice och dagen efter vaknade upp som en svullen tomat- det var först då det slog mig- jag är allergisk mot citrusfrukter. Tog upp det med min hudläkare när jag kom hem och mycket riktigt, eftersom jag hade eksem som barn- så kan man som vuxen reagera på citrusfrukter- detta kunde de dock inte testa. Har sedan dess försökt hålla mig borta från allt vad citrusfrukter heter och det har resulterat i att jag nästan inte har haft någon allergisk reaktion på över en månad.

Saknar min juice på söndagarna- saknar min Brämhults mango smoothie, men det är lätta uppoffringar om jag hädanefter kan se "normal" ut och inte som en skabbig råtta.

Borde gå och lägga mig, men har ingen ro- nackdelen med att sluta knapra tabletter. Sova är liksom lite svårare efter ha knaprat sömntabletter (mot klåda) i snart ca 3år.


Fashionistan Kevin

Att försöka ta på Kevin kläder som jag har valt är totalt lönlöst. Trots att ungen i stort sett är sovande och man börjar lite försiktigt att nu, Kevin tar jag på dig strumporna. Ungen flyger upp, inte de strumporna, inte den tröjan..
Det enda jag brukar få välja att ta på honom är byxor, det verkar vara det enda han inte har så stort kontrollbehov av.
Idag valde han sina flashiga rosa kalsonger, sina blixten mcqueen strumpor, sin gröna blixten t-shirt och däröver sin vita skjorta med gröna detaljer.
Jag kan dock inte klaga för mycket, för han har faktiskt bra sinne för vad som passar ihop och inte.


Vilken dag!

Började dagen med att cykla till dagis och fritids i regn, sen fortsatte det med att jag råkade välta en stapel med hwila som krossades alldeles förträffligt mot golvet. Kort därefter så ser jag att jag är blå på hela handen och upptäcker att man penna är trasig- inte nog med det, jag har även smetat ut den blå färgen i hela pannan.

Lyckades gnugga bort det mesta, men mitt ena ögonbryn är fortfarande blått- kanske skapar en ny trend?

Sen där efter lunch, liksom vände den där upp och ner dagen till något positivt. Min tid på hud/allergi mottagningen ändrades i ett svep från den 12december till nu på torsdag, vilket känns så otroligt bra. Hoppas nu få svar på vad jag är allergisk mot så man slipper svidande ögon och sönderriven hals.

När jag stod på fritids någon timme senare, så ringer telefonen- och ja, det är från jobbet jag sökt.
JAG FICK DET!!!!

Så jäkla glad, så otroligt roligt. Äntligen ett RIKTIGT jobb!



Är det inte härligt?

Denna hösten har varit helt i min smak, frisk luft, lite lagom kyligt på morgonen, värmande sol på dagarna, sprakande färger i träden och mörka kvällar- som gjort för tända ljus och myskvällar.

Problemet är väl att det nog är nått i luften som jag inte tål (pollen?), fick nån allergisk reaktion i torsdags och har sen dess sett ut som ett rosa miffo i nyllet. Tog ner mig lite på jorden och kände mig inte alls laddad för att gå på fest i lördags. Hade helst velat gömma mig under en filt och gråtit över att jag är så ful. Men, men skam den som ger sig. Smetade på lite mascara (puder var liksom inte att täna på), och gav oss i väg. Tackade gudarna att jag de första timmarna kunde gömma mig bakom stora solglasögon.

Sen kände jag att jag liksom ville förklara för alla varför jag såg ut som ett rosa freak i ansiktet, precis som om jag i vanliga fall tycker jag är snygg.. ha, ha inte. Men, men rosa brukar jag i allafall inte vara. Så himla typiskt när man träffar en massa nytt folk, man vill ju ändå visa sig från sin bästa sida.

Trots kliande och svidande ögon så hade jag en trevlig kväll.

I dag höll jag på att bli galen, så slutade med att jag för fjärde gången denna veckan besökte sjukan. Så nu är jag pillertrillad igen. Nu, några timmar senare med Kortison- min bästa vän, och några drogande tabletter som gjorde mig helt slö och lealös så känns det som om det vänder.

Känner ändå, att detta är min höst- den kan ingen ta i från mig!

Du måste våga hoppa, för att lära dig konsten att falla. Går det inte idag, så varför inte i morgon!



Snyggaste jag inför mitt fallskärmshopp i somras


Groggig

Denna veckan har varit en hetisk men intressant vecka. Började veckan med att på måndag eftermiddagen dra av en sena i ena fingret, eller enligt läkaren är den nog bara delvis av. Så då är det bara att tuta och köra och se glad ut, vilket jag gör för det mesta. Förutom då jag råkar lägga lite tyngd på mitt stackars luillfinger och det känns ungefär som om jag får en kniv instucken i handleden.

Sov väl knappa 4h, innan jag i tisdags morse begav mig upp till stora staden Stockholm. Kändes som om intervjun gick bra, de hade i allafall ringt min ena referens i onsdag. Sitter nu och väntar på besked (skulle få det innan helgen). Blev en snabbvisit i Stockholm, hann med intervjun och en lunch med bästa Malin innan jag satte mig på tåget hemåt. Trodde jag... Efter ha skrämt halvt livet ur Malin, när jag skulle greppa en sak så ringde jag sjukvårdsupplysningen som rådde mig att åka till akuten. Så tänkte göra ett snabbt stopp på akuten i Linköping..

3½h senare var jag på väg därifrån, men inte hem utan till fredriks brors familj, då jag fick en tid på hand och plastikkliniken morgonen efter, för att få ytterligare två läkare att titta på min hand.
Måtte mina barn aldrig skada sig. satt brevid en pojke som troligen brutit foten, han hade varit där i 3h innan jag kom, och han var fortfarande kvar när jag åkte.... Fortfarande utan något riktigt besked om hur det var ställt med hans fot.

Ja, ja glad att jag inte behövde operera något, samtidigt om jag undrar om det verkligen är ok att det ska kännas så här i handen. Det sa ändå pang, kändes som ett gummiband gick av. Försökte spela lite på smärtan, men jag är dålig på det. Värsta som kan hända är väl att det blir som med mitt knä, att jag får gå med skiten i några år innan de tar tag i saken.

I morgon 40års fest, bara att inse att man börjar bli gammal när ens bekanta firar 40år ;-)

tandfen

Då var man yrkesutbildad som det så vackert heter. Kan numera titulera mig som kvalificerad logistiker. Nu är det "bara" att skaffa sig ett jobb också.

Har sökt några jobb senaste veckorna, inte för att det gett någon utdelning än, men jag är ändå glad att det finns jobb att söka, sen så kan man ju bara önska att man lyckas fånga arbetsgivarens intresse med sitt brev och CV. Under tiden man väntar på att få svar så jobbar jag vidare på Åbro. Vilket är helt ok, bättre läge på jobb kan man ju knappast ha.

Var nere i Kalmar i helgen. Hade tänkt åka ner på fredagen efter jobbet för att gå ut med "klassen", men var så otroligt trött efter jobbet så tänkte ta en myskväll med kidsen för att sedan ta ett välbehövligt soffhäng.
Men hann inte mer än komma till dagis förrän ungrana började tjata om att åka till mormor. Försökte en massa förhalningsmetoder. Vi städade hos råttorna, och donade lite hemma men ungarna fortsatte tjata så tillslut gav jag upp och tog bilen ner till Blomstermåla. 

I storebro undrade Kevin om vi snart var framme, i Hultsfred sov han.

Blev aldrig nån utgång.

Lördagen åkte vi ut till Helgesbo skolan som hade öppet hus. Lyckades bli tagen på kort av Östran, så ser ni en stor filur på en fyrhjuling tillsammans med en liten filur med svarta hjälmar på så är det Kevin och jag som nyss tagit oss runt en "prova på bana". Kul var det, eller rättare sagt jättekul.

Mellemannen som varit så lycklig för sin lösa tand, lyckades äta upp den tillsammans med sin Cornetto. Stackarn var helt förstörd. Som tur var hade mormor en på reserv ( hade kvar mina gamla tänder i en burk, urk..), så tandfen hittade till honom ändå!!

Åkte ner på lördagen till Jenny och hade en jättetrevlig kväll med tacos, godis och en massa prat. Det är härligt när man har vänner som man känner sig hemma med oavsett om man träffar dom en gång i veckan eller en gång per år!!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0