Är det inte härligt?
Denna hösten har varit helt i min smak, frisk luft, lite lagom kyligt på morgonen, värmande sol på dagarna, sprakande färger i träden och mörka kvällar- som gjort för tända ljus och myskvällar.
Problemet är väl att det nog är nått i luften som jag inte tål (pollen?), fick nån allergisk reaktion i torsdags och har sen dess sett ut som ett rosa miffo i nyllet. Tog ner mig lite på jorden och kände mig inte alls laddad för att gå på fest i lördags. Hade helst velat gömma mig under en filt och gråtit över att jag är så ful. Men, men skam den som ger sig. Smetade på lite mascara (puder var liksom inte att täna på), och gav oss i väg. Tackade gudarna att jag de första timmarna kunde gömma mig bakom stora solglasögon.
Sen kände jag att jag liksom ville förklara för alla varför jag såg ut som ett rosa freak i ansiktet, precis som om jag i vanliga fall tycker jag är snygg.. ha, ha inte. Men, men rosa brukar jag i allafall inte vara. Så himla typiskt när man träffar en massa nytt folk, man vill ju ändå visa sig från sin bästa sida.
Trots kliande och svidande ögon så hade jag en trevlig kväll.
I dag höll jag på att bli galen, så slutade med att jag för fjärde gången denna veckan besökte sjukan. Så nu är jag pillertrillad igen. Nu, några timmar senare med Kortison- min bästa vän, och några drogande tabletter som gjorde mig helt slö och lealös så känns det som om det vänder.
Känner ändå, att detta är min höst- den kan ingen ta i från mig!
Du måste våga hoppa, för att lära dig konsten att falla. Går det inte idag, så varför inte i morgon!
Snyggaste jag inför mitt fallskärmshopp i somras
